Forskningsutveckling

 

Grunden till forskningsutvecklingen har sitt ursprung i det intresse som framsynta kollegor såsom Hans Möllerberg, Swante Allgulander och apotekare Jan-Erik Ögren påbörjade under tidigt 1970-tal. Forskningsintresset vid medicinkliniken utvecklades i samarbete med dessa framsynta personer.
 
Mitt forskningsintresse är starkt kopplat till studier kring behandling med hjärtmedicinen digitalis. Intresset för denna medicin utvecklades då jag i min kliniska vardag noterade ett flertal problem med digitalisbehandling både i form av förgiftnings- och biverkningstillstånd av denna medicin. Utöver detta fann jag ett stort antal patienter som hade denna behandling men föreföll ha liten nytta av medicineringen. Detta grundades dels på en del tidigare rapporter om tveksamheter om digitalisbehandling och egna observationer. Behovet av systematiska studier utifrån vetenskapliga metoder blev allt mer påtagligt. Samtidigt hade i den medicinska litteraturen börjat komma rapporter om digitalis verkligen hade någon effekt vid sinusrytm. Emellertid saknades randomiserade placebokontrollerade studier av digitalisbehandling. Efterhand vidgades mitt intresse till digitalisbehandling i primärvård och patienternas egen uppfattning om värdet av digitalisbehandlingen. Dessa arbeten ledde fram till en klinisk avhandling med titeln ”On the clinical use of digitalis with reference to its prescription, maintenance therapy, intoxication, and the patient’s knowledge” 1983.
 
Konklusionen av mina studier i sluten vård underströk framför allt nödvändigheten av noggrann diagnos, identifiera underliggande hjärtsjukdom, utvärdera behandlingen och ompröva behovet när den kliniska situationen förändrats. Avhandlingen inspirerade till fortsatta studier om läkemedelsbehandling vid hjärtsvikt, bland annat av digitalisbehandling i öppen vård. Resultaten blev, liksom i slutenvårdsstudierna, att det kliniska underlaget för digitalisbehandlingen ofta var bräckligt och dåligt definierat och inte minst dåligt utvärderat. Patienternas kunskap om sin behandling var ofta bristfällig.
 
Intresset för digitalisbehandling förde över till hjärtsviktbehandling i stort. Att jämföra digitalis med ACE-hämmaren lisinopril hos patienter med hjärtsvikt i sinusrytm kändes angeläget varför jag lokalt koordinerade en multicenterstudie med denna jämförelse. Vidare har jag varit lokal koordinator i Skellefteå för CONSENSUS-ll-studien och för en svensk multicenterstudie utgången från Östra sjukhuset i Göteborg där digitalis profylaktiska effekt vid förmaksflimmer studerades.
 
Hjärtsviktstudierna har också medfört att vi tog upp tekniken med muskelbiopsi för studier av intracellulära elektrolyter hos patienter med hjärtsvikt, hypertoni och lungsjukdom.
 
Kronisk läkemedelsbehandling ledde efterhand över till andra forskningsområden, nämligen fibrinolysstudier vid trombembolisk och arteriosklerotisk sjukdom. Bakgrunden till detta var dels intresset för kronisk läkemedelsbehandling och dels engagemanget i Norsjö-, Västerbotten- och MONICA-projekten, alla inriktade på att förebygga och aktivt behandla den höga förekomsten av hjärt-kärlsjukdom och diabetes i Västerbotten. Detta arbete inleddes i början av 1980-talet med deltagande i landstingets referensgrupp; ”Hälsoproblem i ett landsting”. Under denna tid planlades genomförandet av MONICA-projektet, liksom starten av Norsjö- och Västerbottensprojekten i vars vetenskapliga referensgrupp, VERNA, jag deltagit i sedan starten 1985. Jag har och deltar fortfarande aktivt i utformningen av Västerbottensprojektet. I Norsjöprojektet har en stor mängd data samlats och en viktig uppgift är att vetenskapligt sammanställa resultaten. Jag var också kardiologisk handledare för doktor Lars Weinehall, som disputerade december 1997 med en avhandling med titeln; ”Partnership for health – On the role of primary health care in a community intervention programme”. Jag är också lokal samordnare av MONICA-projektet i Skellefteå.
 
Ett flertal arbeten har omfattat studier av hjärtengagemang vid familjär amyloidos, men även denna sjukdoms påverkan på de endokrinologiska och hematologiska funktionerna. Undertecknad är också delhandledare till doktor Lars Wikström vid medicin-geriatrik-kliniken i Skellefteå, med studier kring amyloidosens genetik och prevalens liksom i olika läkemedelsstudier.
 
Fibrinolysstudierna har i några arbeten således haft sitt ursprung i det primärpreventiva arbetet; ” Norsjösatsningen”, Västerbottens- och MONICA-projekten medan andra arbeten har omfattat studier på olika läkemedelseffekter på fibrinolysfunktionen.
 
Undertecknad har också varit vetenskaplig ledare för den s.k. ”Igloo-studien- 2”, som anknyter till Norsjöprojektet genom dess studier på hur tung fysisk aktivitet påverkar kroppens fibrinolysfunktion, lipid- och glukosmetabolism.

Stöd vår forskning redan idag

Så hjälper du till

Stiftelsen vill inspirera och stödja yngre men även äldre läkare, sjuksköterskor, apotekare med flera till att forska inom områdena medicin och omvårdnad inom Skellefteå sjukvård (kommunerna Skellefteå och Norsjö).

Postgiro & Bankgiro

Stöd vår verksamhet genom att sätta in pengar på följande Post- och Bankgiro:

Stiftelsens postgiro 444 81 29-9
Stiftelsens bankgiro 710-9721
Stiftelsens swish 1233351574

Dela vår hemsida

Hjälp vår stiftelse och våra forskare genom att sprida vår sida vidare via sociala medier.
Information om cookies